Jag är väldigt väldigt trött på.. mig själv egentligen.
Varför finns det dem som avskyr mig mer än pesten?
Är man verkligen så hemsk? Man kan ju undra..
jag får hoppas att det är de andra det är fel på.
- Det finns en som man träffat dagligen innan,
som inte ens bjuder hem en till det nya boendet..
-Det finns en som är en av mina närmsta vänner,
som inte ens kan säga: "jag är med Camilla" i telefon..
- Det finns också en som man åter har fått kontakt med,
som blir helt förändrad efter bara en vecka?!!?
- Innerst inne mår jag faktiskt inte alls bra pga detta..
hade jag inte haft David så vet jag inte vart jag hade tagit vägen.
Jag tycker att jag är trevlig o liksom försöker roa folk..
men något fel måste det ju vara när folk inte hör av sig?
- Det är mååånga gånger som jag varit med om en grej..
när man inte hört från en vän på väldigt länge..
så helt plötsligt ringer faktiskt den personen o vill träffas.
Sen får man veta att personen ringer FÖR ATT den "andra" är bortrest??
Alltså, det är så fruktansvärt taskigt att behöva komma i andra hand..
att man inte kan ringa till just Mig annars för att den "andra" inte ska få veta!?
Men då är det jag som sluter mig o håller glad min! Suck.
-Jag vill inte behöva bjuda in mig själv.. det är aldrig roligt.
Men är det verkligen så farligt att bjuda hem sin förra klasskompis o vän?!

Jag skiter helt i min födelsedag nu..
det blir inget firande alls.. som jag hade tänkt.
Jag o David går ut o äter någonstans.. sen får släkten komma.
Sen får det fan räcka!! Jag vill ändå inte bli 21.

Jag blir så ledsen på detta..
nu ska jag ialf äta o lugna ner mig från allt agg!!
Blir nog en extra drink ikväll.


/Camilla